Så var det måndag igen. Tre veckor kvar till semestern börjar... Har inte sovit något vidare inatt. Vet inte varför men jag har snurrat runt i sängen och inte kunnat komma till ro. Istället för att sova har jag ägnat mig åt att ta beslut i frågan om utbildning eller inte till hösten.

Fick mail fredags om att jag kommit in på en grundläggande psykoterapiutbildning nu till hösten. Jag har verkligen önskat att få gå den och nu har jag alltså kommit in. Efter noga övervägande (inte bara inatt) har jag dock bestämt mig för att tacka nej till min plats. Jag behöver prioritera vad jag ska lägga min tid och energi på och just nu blir det för mycket med att försöka lära mig nya saker oxå.

Så... byebye Steg 1. Hoppas vi ses nån gång i framtiden.

I helgen har vi passat på att umgås med pappa som är i Skåne och hälsar på. I lördags tog jag Vilmer och Moa med mig till brorsan och där slog vi flera flugor i samma smäll eftersom halva släkten samlades och vi kunde träffa alla på en gång.

Igår kom pappa hit och sa hejdå, idag åker han hem till sig igen. Nu dröjer det ett tag tills vi ses igen.

Igår var det oxå meningen att vi skulle träffa Martina och hennes små töser. Martina jobbade som Moas assistent i många år och vi blev bra vänner. Tyvärr så fick Moa feber en liten stund innan vi skulle köra. Hon var tvungen att gå och lägga sig. Så vi får skjuta den träffen på framtiden.

Det är tråkigt när det blir så  men det skiftar verkligen fort med Moas mående. Ena stunden är allt som vanligt och nästa kan hon ha hög feber, känna sig helt utmattad eller må dåligt på något annat sätt. Det gäller att vara flexibel.

Igårkväll efter hennes inhalationer tränade hon lite på gångbandet med syrgas. Hon höll sig fint i saturation med 1 liter syrgas dock så orkade hon inte merän ca 10 minuter sen var hon helt färdig. Men 10 minuter är en bra start. Nu lägger vi krut på att få igång hennes muskler igen.

/ Lotta

 

Martina

28 juni 2012 07:47

Synd vi inte kunde ses men vi tar det snart igen <3 kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...