Igår fick jag ÄNTLIGEN ansökan om assistent till Moa på brevlådan.

Det har inte varit helt enkelt att få den klar. Att beskriva i detalj hur vår livssituation ser ut, exakt vad Moa har behov av osv osv, det krävde sin man (eller kvinna).

Men nu ligger den på brevlådan iallafall.

Vi har haft förmånen att Moa haft tillgång till en resurs i klassen som varit oerhört hjälpsam för henne. Men vi tror att hon kommer behöva någon som är specifikt för henne, som kan vara där Moa är. I skolan, hemma eller på sjukhuset utan att vara bunden till andra uppdrag.

Ja, vi får se hur det går.

Jag har oxå ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen efter två veckors uppehåll. I måndags blev det bodypump som genererade en träningsvärk från hell och igår blev det spinning.

Ikväll kör jag på med ett dubbelpass. På gymet hittar jag all den energi som jag såväl behöver. Där inne tillåter jag mig aldrig att grubbla eller något sådant.

Det är frid för både kropp och knopp.

Moa är hos sin pappa sedan i måndags. Hon var på sjukhuset igår och fick sjukgymnastik.

Vi har tider inplanerade för det varje vecka antingen i Kristianstad eller i Lund. Det är bra.

Nu väntar jobbet. Ha en bra dag och fundera på vad du har att vara tacksam för idag.

/ Lotta

Fikadax på stan.

 

Lena

28 juni 2012 08:32

Låter som en bra ide med en egen assistent..
Du är duktig som tränar o ligger i.. skönt när man gjort dagens pass både för kropp o knopp...=)
kramar

http://tyrasmamma.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...