Ojojoj, vilken start på veckan.
Steg upp imorse efter en natt med väldigt lite sömn.
Har haft så ont i min skuldra, tyckte faktiskt lite synd om mig själv ett tag.

Moa skulle stiga upp vid 7.15 hade vi kommit överens om. Klockan blev mer än så och Moa kom inte ner. Jag ringde till henne (ja, vi brukar kommunicera så när vi är på olika våningsplan).
Moa svarade.
Jag frågade om hon var vaken och hon svarade ja. Det gick en stund till och hon kom inte ner. Jag ropade på henne i trappan att hon skulle komma ner och hon svarade åter igen ja.
Minuterna tickade iväg och jag började bli lite småstressad eftersom Moa och Martin skulle till Lund och hon behövde bli klar.

Jag går upp till Moa på hennes rum och när jag ser henne så förstår jag att hon inte mår bra.
Hon hade riktigt lågt blodsocker och förmodligen haft det under många av nattens timmar. Hennes sondmat hade inte gått in inatt och insulinpumpen hade pytsat in samma mängd insulin under hela natten som när hon får mat.

Vid några tillfälle tidigare har Moa haft sådana här känningar och då tappar hon i princip talförmågan. Hon svarar bara ja eller mmmmm på vad man än säger. Och det var ju det hon gjorde när jag ringde och kallade på henne imorse. Hon har även drabbats av synbortfall och känselbortfall vissa gånger.

Så jag tryckte i henne druvsocker för att justera sockernivån. Martin fick bära ner henne i köket och hon fick dricka både näringsdricka och drickyoggi.

En bra stund senare säger Moa: nu känns det som jag vaknar mamma.
Sen beskrev hon hur hela morgonen kändes som en dröm när hon var i det.
Obehaglig upplevelse!!

Nåväl, sedan har Moa och Martin haft en heldag i Lund. Sjukgymnastik, träffa doktorn och sjukgymnastik igen. Allt har gått hur bra som helst.
Det är oerhört skönt för mig att se att det funkar även när jag inte är med.

Nu i eftermiddag ringde dessutom kvinnan från kommunen som jag har jagat för att få svar på frågor kring det här med personlig assistans. Hon var mycket behjälplig och det slutade med att Martin får en anställning så han kan få ersättning när han går in och gör saker med henne, är på sjukhus med henne osv.
Jag får en anställning så jag kan "jobba" istället för att vabba när det behövs och sen har vi en person till på lut som kommer att jobba lite kvällar och helger då och då (ska bara få allt klart med det sen kan jag skriva lite mer kring det oxå).

Det var otroligt gött att få svar på mina frågor och reda ut allt kring detta.
Jag har liksom stått med ett beslut på assistanstimmar men inte vetat vad jag skulle göra med dom. Nu börjar jag få en aning.

Nu ska jag dra till gymmet och köra 50 minuters indoorwalking följt av 60 minuters box. Antingen kommer det göra susen för mitt onda i skuldran eller så går det åt skogen.

/ Lotta