Ja, lite så kändes det när Moa, Ida och jag parkerade i handikapprutan utanför Maxi ikväll.
Men vi har lov.
Moa har nämligen fått sitt parkeringstillstånd för rörelsehindrade (tack för tipset Delicia!).
Just idag hade vi kunnat stå på en vanlig parkering eftersom det var gott om platser nära entrén men vi ville "inviga" kortet. Det kommer absolut underlätta att ha till exempel när vi är på sjukhuset i Kristianstad eftersom hon inte orkar gå från den vanliga parkeringen till entrén. Eller när vi har med oss rullstol, syrgas och annan utrustning.

I övrigt så är Moa dunderförkyld. Jag ringde Lund idag och rapporterade läget. Så imorgon blir det igångsättning av intravenös antibiotikakur. Detta görs i Kristianstad. Vet inte om hon blir inlagd eller får komma hem igen imorgon. Det beror på vad doktorn tycker och om de kan ordna homepumps (antibiotika i förfyllda bollar) att ta hem.
Martin ska följa med henne och sen kör jag dit efter jobbet.

Vilmer fyller 5 år imorgon. Min lille kille håller på att bli stor. Idag var det gymnastik på dagis. Vilmer hade förklarat för fröken att han inte kunde vara med eftersom han var nervös inför sin födelsedag.....

Själv är jag trött både i kropp och knopp. Lite svårt att hitta energi. Träna gör jag precis som jag bör men sömnen och mat är det lite si så där med.
Japp, jag vet vikten av att ta hand om mina sårbarhetsfaktorer och jag gör så gott jag kan.

/ Lotta

 

Delicia

26 september 2012 20:40

Så glad att jag kan vara till hjälp det underlättar jätte mycket minns jag och tvär tokig på dem som parkerar olagligt på dessa få platser som finns i stan <3 Krya på dig söta fina Moa kärlek & ljus Delicia

http://enkampomattandas.blogspot.com

 

Linda

26 september 2012 21:04

Jag är impad av dig Lotta :) vet inte var du får din styrka, du e grym!!
Kram

Lotta

26 september 2012 22:00

Tack!
Vet inte heller var styrkan kommer ifrån. Förmodar att någon/något ser till att jag är tillräckligt stark för allt som kommer i min väg.
Fast idag känner jag mig lite svag och då piggar kommentarer som denna upp!
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...