Nej, vi vet fortfarande inte vad vi ska göra.
Moa behöver behandling för infektionen hon har i lungorna men hon tål inte medicinen man vill ge.

Sist jag skrev, i lördags, drog hon och jag iväg och gjorde stan. Shoppade, åt gott och bara mös.

På kvällen åkte hon tillbaka till sjukhuset med sin pappa och fick Nebcina intravenöst.
Nebcina är ett antibiotika som hon tål och som är effektivt mot vissa bakterier men inte alla.

Igår, söndag, var hon på permission igen och på kvällen tillbaks till avdelningen för att få Nebcina.

Idag har hon varit på sjukhuset med Martin, min man, dom fick inga direkta besked på vad som ska göras. Lund är konsulterad och bollen ligger hos dom.

Just nu är Moa hemma på permission. Hon och jag ska strax köra in för att få Nebcina.

Det är svårt att inte veta hur hon ska behandlas. Det är jobbigt att inte jag vet men det är så klart ännu jobbigare att inte doktorerna vet.

Imorgon ska jag ringa koordinatorn på transplantationscentrum i Göteborg och informera dom om att Moa är försämrad. Det kan vara bra för dom att veta.

Ikväll önskar jag ett par nya lungor extra mycket till min Moa. Låt det snart vara hennes tur.

Nedan bjuder jag på ett fint fotocollage som Moa själv gjort.

/ Lotta