Direktlänk till inlägg 22 december 2012

Varning för lite läskig bild!

Av Lotta - 22 december 2012 17:22

Så är det då dan före dan före dopparedagen.

För precis en vecka sedan satt Moa och jag och gjorde chokladpraliner vid köksbordet hemma i Hässleholm. Hade ju så klart inte en aning om att vi bara några timmar senare skulle få samtalet som förändrade allt.

Idag sitter vi på en sal på transplantationscentrum på Sahlgrenska i Göteborg. Moa har precis ätit en liten bit stekt lax med massor av sås. Önskekost är toppen.

Idag drogs två av de tre dränagen. Moa var orolig innan för att det skulle göra ont men det var mest obehagligt och sved lite. Hon fick ordentligt med både smärtlindring och lugnande innan.
Ett av dränen sparades som säkerhet för att se att allt funkar som det ska. Om det gör det så dras även det imorgon. Då ska vi fira med rundvandring på avdelningen.

Moa har bett mig lägga ut en bild som visar hur hon ser ut idag så det är dagens bild.

Jag tycker att det ser förvånansvärt fint ut. Inte särskilt svullet eller så.
Såret under höger bröst är det dom gjorde först då dom trodde att man skulle kunna ta ut lungorna från sidorna.
När det inte fungerade pga slem som försvårade ventileringen så öppnade dom bröstbenet på henne och bytte lungorna från det hållet. Under det snittet sitter, som ni ser, ett av de tre dränen kvar och de andra snitten är ihopsydda.
Om någon är extra känslig så behöver ni inte scrolla vidare nu.

/ Lotta


 
 
Ingen bild

morfar

22 december 2012 17:40

Grattis till ännu en bit på bättringsvägen!
Pok!

Lotta

22 december 2012 17:41

Tackar tackar.
P&K

 
Ingen bild

johanna

22 december 2012 17:50

Lycko ärr ;-) brosans ser ut som en smile gubbe :-)

Lotta

22 december 2012 17:55

Verkligen lyckoärr!

 
Delicia

Delicia

22 december 2012 18:09

Jag tycker att det ser vackert ut , Lars och jag diskuterade om hur jag skulle reagera för hans ärr och jag sa det är dina är bara en hjälte kan ha och jag kommer att älska dem , jag är så lycklig att det har gått så bra för finaste Moa min modigaste hjälte med de vackraste ärren ha det bäst i Göteborg hälsa alla på Johannesvillan ifrån oss <3

http://enkampomattandas.blogspot.com

Lotta

22 december 2012 18:23

Håller med dig Delicia!!
Har träffat Marina i Johannes villan och hon bad mig hälsa dig så gott. Och självklart hälsar Kattis och Ulla oxå.
Kram på dig!!!

 
Ingen bild

Linda

22 december 2012 18:12

Du ser nästan ur som jag Moa . Man lär sig levaed sina ärr de ser fina ut kramar

Lotta

22 december 2012 18:23

Kram.

 
Ingen bild

Nina

22 december 2012 18:36

Hej! Känner nt er, men önskar er all lycka. En riktig liten kämpe verkar hon va Moa, kram på er

Lotta

22 december 2012 19:24

Hej Nina!
Tack för att du tänker på oss.
Kram.

 
Trollmamman

Trollmamman

22 december 2012 19:31

Så stark Moa är. Jag tror att det är så viktigt att sådana här bilder med verklighetsförankring finns, för andra som kan behöva vara med om samma. Men också för de som möter Moa (och andra) för att få en uns av aning om denna enorma utmaning hon går igenom. Jag hoppas och ber innerligt att ni får en fin jul i Göteborg!

http://trollmamman.wordpress.com

Lotta

22 december 2012 20:40

Jag tror oxå på att visa upp verkligheten som den är. Jag letade ju själv som besatt över all slags info som jag kunde ta del av för att veta vad vi hade att förvänta oss. Men jag hittade inte så mycket. Så en av tankarna med bloggen är att det ev kan vara till hjälp för någon annan i en liknade situation.
God jul trollmamman!!

 
Ingen bild

Ann-Charlott

22 december 2012 19:45

Så duktig och vilken kämpe till dotter du har .
Kram till er båda och ett fortsatt lycka till.

Lotta

22 december 2012 20:41

Tack så mycket.
Kram.

 
Ingen bild

Anita Nilsson

22 december 2012 21:27

Så fantastiskt fina ärr :-) blir bara glad för din skull. Önskar dig all lycka till framöver. Kram Anita

Lotta

22 december 2012 21:53

Tack och kram.

 
Ingen bild

Maria

22 december 2012 22:10

Vackra lycko ärr som lovar en härlig framtid! Hoppas att Moa kan se dem som ett kapitel i sin egen bok. Ett kapitel om hopp och framtid!!

Lotta

22 december 2012 23:01

Det var ett fint sätt att se på det!

 
Ingen bild

Lillanw

22 december 2012 22:44

Det är så fantastiskt det du har varit med om, Moa , att man knappt fattar det. Det är så fint att du vill dela med dig av detta. Härliga du....kram

Lotta

22 december 2012 23:02

Ja hon är go hon :-)
Kram.

 
Ingen bild

Anna

22 december 2012 23:07

Ärret ser ut som det min brors dotter har efter sin lyckade hjärtoperation... de tre dränärren kallar vi stjärnor för att hon var en stjärna som klarade det! Precis som Moa, en stjärna som ger hopp och sprider tro runt omkring sig!

Lotta

23 december 2012 09:09

Fint.
Tack!

 
Carola

Carola

26 december 2012 21:11

Mitt ärr går från sida till sida och under brösten, som ett dubbel-v kan man säga. Så att det inte ska synas under bh-bikini m.m De öppnade min bröstkorg som en snäcka förklarade kirurgen efter min trpl.
Kul att Moa kryar på sig dag för dag och hämtar krafter. Tur man får morfin, för det gör att man orkar att hämta de där krafterna. har du märkt varannan dag-humör ? Jag var sådan ena dagen tjurig/grinig, nästa glad...upp och ner hela tiden, men det var mycket morfinet och andra smärtstillande medel som gjorde det och kortisonet./Carola

http://sjuktsjuk.blogspot.com

Lotta

26 december 2012 21:48

Varannan dag effekten kan jag nog säga att jag märkt. Humöret svänger ganska ordentligt. Vissa dagar är allt toppen trots smärta odyl andra dagar är hon mer ledsen och deppig. Men vi fick höra att det var väldigt vanligt efter operationen. Kortisonet framför allt kunde ställa till det.
Tack för att du delar med dig Carola!

 
Agnes

Agnes

26 december 2012 22:25

Håller med dig och "Trollmamman" ang verklighetbilder. Även om det kanske ser lite läskigt ut vid första anblicken med ärr och slangar så är det väldigt lärorikt. Bilden ger en hint om vad ni faktisk har varit med om (både ni närstående, rent psykiskt, och Moa både fysiskt och psykiskt). Samtidigt vet man ju att slangarna försvinner och ärren blir mindre tydliga framöver och då är det ju rätt fantastiskt att tänka på hur bra sjukvård vi faktiskt har tillgång till. Helt otroligt egentligen att det kan funka att andas med någon annans lungor!

Lycka till fortsättningsvis och hoppas att ni får många trevliga jular framöver!!!

http://www.cystiskfibros.se/simon

Lotta

27 december 2012 09:45

Att vi har en fantastisk sjukvård råder det ingen tvivel. Jag är glad för varje krona jag betalar i skatt, vi får tillbaka tusen gånger om.

God fortsättning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lotta - 17 augusti 2013 11:39


Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Av Lotta - 17 juni 2013 10:45

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Av Lotta - 25 maj 2013 18:09

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Av Lotta - 4 maj 2013 12:17

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Av Lotta - 23 april 2013 21:20

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...

Presentation


Lotta, 37 år. Ssk och terapeut. Gift. 4 barn varav ett som har Cystisk Fibros.
Mitt liv, min kamp.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Gästbok

Omröstning

Har du tagit ställning i frågan om organdonation?
 Japp! Jag har tagit ställning OCH registrerat mitt svar på Donationsregistret.
 Jag har tagit ställning men inte registrerat det någonstans... ännu
 Jag har tagit ställning och bestämt mig för att inte dela med mig av mina organ när jag dör
 Jag ska klicka mig vidare till Donationsregistret för att ta ställning NU!!

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29 30
31
<<< December 2012 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards