1:e januari 2013.

Vaknade imorse och fixade till mig. Väckte Moa och såg till att hon fick sina mediciner.
Det är väldigt viktigt att medicinerna som ska motverka avstötning av lungorna tas vid samma tidpunkter varje dag.
Det är kl. 08.00 och 20.00 som gäller (+-15 minuter eller så). Konsekvenserna av försenade/missade doser är riskabla och alltså inte att leka med.

Hävde i mig lite kaffe och Moa åt frukost sedan somnade vi om!!!
Det är totalt olikt mig, jag gör aldrig så när vi är på sjukhus.
Jag sitter i princip "på vakt" dagarna i ända. Ser till att allt fixas med, att ingenting missas, att allt gås igenom, plockar, donar osv osv.
Men det konstiga nu är att det inte längre är så många praktiska saker att göra som det har varit innan.
Moa inhalerar till exempel inte längre. Hon kan göra det vid behov men idag har det inte behövts. Det gör att både hon och jag emellanåt drabbas av känslan "vad-är-det-som-fattas"???

I 14,5 år har inhalerat varje dag minst två gånger om dagen ofta tre. Sedan hon var 6 månader har hon gjort detta år ut och år in. Fatta så många timmar hon har lagt på det. Vad ska hon hitta på med all den tiden framöver???

Det hon har att göra nu är att följa sina uppgjorda träningspass för överkropp, ben och andning. Hon ska ta sina tabletter och hon ska äta.
Men det är liksom ingenting att jämföra med allt annat vi brukar behöva pyssla med när hon är inlagd.
Dessutom brukar hon ju alltid vara sjuk, hängig och trött. Så frisk och pigg som hon är nu kommer jag inte ihåg när hon var sist.

Känslan är obeskrivbar. Lycka är det närmsta jag kommer när jag tänker på det.

I eftermiddags satt vi länge och pratade med en kille och hans föräldrar. Killen fick nya lungor några dagar innan Moa.
Det var mycket trevligt och intressant att prata med personer som är i samma situation som vi. Dom vet vad vi går igenom och jag kan sätta mig in i delar av deras situation. Moa uppskattar oxå att se att hon inte är ensam om att ha det som hon har det. Som sagt, trevligt och intressant!

Kvällen har Moa och jag spenderat i sängen framför datorn och kollat på film.

Nu sover hon gott, i sin säng, på rygg, utan något slem, ingen hosta. Jag har svårt att sluta le.

/ Lotta