Varje dag tänker jag att ikväll ska vi komma i säng lite tidigare än igår och varje kväll kommer jag i säng lite senare än jag tänkte mig.

Morgonen började si så där. Moa vaknade med lågt blodsocker och hade dessutom ganska ont. Hon var lite tät i luftvägarna. Hon tog sina mediciner och fick inhalera. Det hjälpte.

Därefter blev det frukost och träning. Både Moa och jag har fått lite ont på framsidan av våra skenben. Vet inte om det är stepupbrädan eller tåhävningarna som gör susen men vi jobbar på.

Doktorn rondade och hon är nöjd med allt. Imorgon ska troligen Moas CVK dras. Men först ska man ta venösa blodprover i armen på Moa.
Moa är väldigt rädd gör detta. Nålar och stick är bland det värsta hon vet (inte kapillära prover de är hon så van vid).
Mycket är hon tålig med men när det gäller detta så är hon väldigt rädd. Dock har hon förstått att hon måste lära sig nu.
Det kommer att bli många blodprovtagningar framöver. Nu i början är det 2-3 gånger i veckan och sedan glesas det så klart ut.
Det är nödvändigt med alla dessa prover för att hennes mediciner ska kunna ställas in rätt. Håll tummarna för att det blir bra för henne imorgon.

Vad har mer hänt idag?
Jo, vi blev bjudna på jättegod schwartzwaldtårta av killen i rummet bredvid. Han fyllde 20 idag. Fick nya lungor några dagar innan Moa. Han återhämtar oxå dig fint. Det är härligt att se.

Efter tårtan gick vi på första delen av en utbildning som handlar om livet efter transplantation. Idag var det med stort fokus på vikten av att ta sina mediciner. Del två ska vi gå på imorgon.

Sen har vi tränat igen och ätit. Moa hade beställt ärtsoppa till lunch och jag skojar inte när jag säger att hon åt tre (!!!) portioner. Jodå, matlust fick hon inopererat tillsammans med lungorna.

Ikväll kollade vi på film och mös. Ringde videosamtal hem och fick därmed en daglig dos av vår speciella humor. Älskar dig Martin och våra fina ungar.

Nix, sova skulle jag ju. Avslutar med att försöka ladda upp en bild av en del av de kort och presenter som Moa fått efter transplantationen. Tack alla ni som på ett eller annat sätt stöttar oss i denna annorlunda situation. Vi känner av ert stöd och är tacksamma för det. Utan det hade det känts ganska ensamt.

/ Lotta