Varje dag tänker jag att ikväll ska vi komma i säng lite tidigare än igår och varje kväll kommer jag i säng lite senare än jag tänkte mig.

Morgonen började si så där. Moa vaknade med lågt blodsocker och hade dessutom ganska ont. Hon var lite tät i luftvägarna. Hon tog sina mediciner och fick inhalera. Det hjälpte.

Därefter blev det frukost och träning. Både Moa och jag har fått lite ont på framsidan av våra skenben. Vet inte om det är stepupbrädan eller tåhävningarna som gör susen men vi jobbar på.

Doktorn rondade och hon är nöjd med allt. Imorgon ska troligen Moas CVK dras. Men först ska man ta venösa blodprover i armen på Moa.
Moa är väldigt rädd gör detta. Nålar och stick är bland det värsta hon vet (inte kapillära prover de är hon så van vid).
Mycket är hon tålig med men när det gäller detta så är hon väldigt rädd. Dock har hon förstått att hon måste lära sig nu.
Det kommer att bli många blodprovtagningar framöver. Nu i början är det 2-3 gånger i veckan och sedan glesas det så klart ut.
Det är nödvändigt med alla dessa prover för att hennes mediciner ska kunna ställas in rätt. Håll tummarna för att det blir bra för henne imorgon.

Vad har mer hänt idag?
Jo, vi blev bjudna på jättegod schwartzwaldtårta av killen i rummet bredvid. Han fyllde 20 idag. Fick nya lungor några dagar innan Moa. Han återhämtar oxå dig fint. Det är härligt att se.

Efter tårtan gick vi på första delen av en utbildning som handlar om livet efter transplantation. Idag var det med stort fokus på vikten av att ta sina mediciner. Del två ska vi gå på imorgon.

Sen har vi tränat igen och ätit. Moa hade beställt ärtsoppa till lunch och jag skojar inte när jag säger att hon åt tre (!!!) portioner. Jodå, matlust fick hon inopererat tillsammans med lungorna.

Ikväll kollade vi på film och mös. Ringde videosamtal hem och fick därmed en daglig dos av vår speciella humor. Älskar dig Martin och våra fina ungar.

Nix, sova skulle jag ju. Avslutar med att försöka ladda upp en bild av en del av de kort och presenter som Moa fått efter transplantationen. Tack alla ni som på ett eller annat sätt stöttar oss i denna annorlunda situation. Vi känner av ert stöd och är tacksamma för det. Utan det hade det känts ganska ensamt.

/ Lotta

 

Mormor och morbror Pidde

3 januari 2013 00:09

Vi älskar er och tänker på er hela tiden . Massa kramar.

Lotta

3 januari 2013 07:57

Tack så mycket. Älskar er oxå.
Kram!!

 

morfar

3 januari 2013 11:04

Lycka till med allt vad ni måste gå igenom.Det går säkert bra!
Pussar o kramar!

Lotta

3 januari 2013 12:28

Allt gick toppen!
P&K.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...