Blodprovtagningen imorse gick hur bra som helst. Moa fixade det galant trots att hon var väldigt nervös innan. Nu har en positiv erfarenhet som kommer göra det mycket lättare nästa gång. Personalen här är väldigt måna om att göra allting bra för Moa. Lugna, tålmodiga och kompetenta. Det känns tryggt.

Vi har varit på del två av utbildningen idag. Den handlade om saker som är viktiga att tänka på efter utskrivning. Vad man behöver vara särskilt försiktig med den första tiden (6 månader), vad man ska undvika osv. Med sunt förnuft och god handhygien kommer man långt.

Idag drogs hennes CVK (central venkateter) som har suttit strax över höger nyckelben. Därmed är Moa fri från samtliga slangar, nålar, dränage, stygn mm (om man bortser från PEG och porth-à-cath som hon ju har sedan innan).

Doktorn planerar nu att det ska göras en spirometri (lungfunktionstest) på måndag eller tisdag och en bronkoskopi (Moa sövs och man tittar ner i lungorna för att se att allt ser ut som det ska) i slutet av nästa vecka. Om allt ser bra ut och fungerar som förväntat så kan det bli aktuellt med utskrivning i början av veckan därpå dvs v. 3. (Yippie!)

Imorgon kommer Rebecca hit och jag åker hem tills på tisdag. Tråkigt att Moa inte kan komma hem på permission men så är det. Tiden har gått otroligt fort här och det kommer gå fort tills utskrivning oxå.

I helgen ska jag träna, umgås med resten av familjen och dricka mitt eget GODA kaffe.
Måste fixa lite praktiska saker med försäkringskassan bland annat imorgon eller möjligen på måndag. Kanske svänger jag inom på jobbet oxå en sväng på måndag.

Ikväll är jag trött. Har ont i mitt högra öga oxå. Har fått något skit i det som gör att jag inte kan ha mina linser.

/ Lotta

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...