En artikel om Moa var med i vår regionala dagstidning Norra Skåne nu i veckan. Det var en fint skriven och väl beskrivande artikel. Har fått en hel del positiv respons efter den.
Jag blir så glad och tacksam för alla som uppmärksammar och tar ställning till donation. Det är så otroligt viktigt.

Livet flyter på här hemma. Moa mår bra. Hennes lungfunktionsvärde går stadigt uppåt. Ingen hosta, inget slem. Hon tränar och tar sina mediciner precis som hon ska. Jag känner att jag mer och mer kan släppa taget och det känns befriande och skönt. Blir trött av att tänka på allt som jag har ständigt haft koll på, kontrollerat, tjatat om osv osv i 15 (!) år. Hur orkade jag? Hur orkade vi? (Svaret är enkelt; det finns inget alternativt till att orka!)

Om en vecka åker hon och jag till Göteborg för återbesök. Det ska bli spännande. Se vad proverna visar, säga hej till personalen på avdelningen och inte minst mysa på hotellet bara hon och jag.

Om några dagar fyller lungorna 8 veckor. Det känns både som en kort tid och som en lång tid. Lite svårt att förklara. Känns som att vi varit hemma från sjukhuset en evighet och ändå var det ju alldeles nyss.

Förkylningen som hon fick för någon vecka sedan har i princip gett med sig. Det är en ny erfarenhet. En förkylning som går över av sig själv?? Jag minns inte sist hon klarade sig utan en intravenös antibiotikakur när hon blev förkyld. Det måste vara flera år sedan.

Något rörigt inlägg kanske, men det speglar bara ett trött huvud. Snart är det nattedags. En jobbedag till sen ledig. Jag behöver lite ledigt. Blev förresten överraskad av maken som bokat in oss på en spahelg om några veckor. Längtar redan efter att slappa en hel helg, njuta av lugn, ro, god mat, vila, bubbelpool, avslappning. I NEED IT!!

Lotta