Idag har jag beställt 200 silikonarmband med texten Cure CF och Just breathe på.

Dessa lila armband är tänkta att sprida medvetenhet om sjukdomen Cystisk Fibros samt bidra med pengar till forskningen.

Den som vill kommer kunna köpa armband för 25 kronor styck eller 5 för 100 kronor.
Porto tillkommer om du inte hämtar här.
Jag kommer behålla de pengar jag lagt ut och överskottet går så klart till CF-forskning.

Jag räknar med att få armbanden 19/11. Armbanden kommer att finnas i två storlekar (vuxen och ungdom).

Det går bra att göra en intresseanmälan/beställning redan nu om man vill.
Det gör du genom att höra av dig i en kommentar här på bloggen, pm på facebook (Liselott Lotta Eliasson) eller sms till 0708-16 30 01.
Meddela hur många armband du önskar köpa och var de ska skickas eller om du önskar komma och hämta.

Först till kvarn.....

/ Lotta

Moa min Moa

Du är klokare än de flesta snart 15-åringar jag känner.

På facebook cirkulerar just nu hemliga meddelande som går ut på att kvinnor ska lägga upp kryptiska statusuppdateringar om att de ska åka till olika platser olika lång tid.

Syftet med dessa meddelande är att öka medvetenheten om bröstcancer. Kvinnorna ska därefter inte berätta för nyfikna män som undrar över deras mystiska statusuppdateringar.

Det är inget ont i detta, även om jag inte riktigt förstår vad det ska göra för skillnad.

Moa har idag uppdaterat sin statusrad på facebook med följande meddelande: 

Idag är det 1 år sedan Moa fick sin knapp (gastrostomi) inopererad i magen. Det firar vi med tårta. Så klart är det Moa själv som bakat.

Knappen har verkligen underlättat för oss. Moa får sondmat varje natt. Då och då när hon mår dåligt så får hon även sondmat på dagtid.
Det är skönt att slippa allt tjat i och kring matsituationerna. Skönt för henne och skönt för mig.

Moa har aldrig varit stor i maten och nuförtiden är hon mindre sugen på mat än någonsin. Just därför är det skönt att veta att hon har sondmaten som ett komplement.

När hon väl fick knappen så var det efter en långdragen "operation övertalning". Moa ville inte ha den alls. Men gick till slut med på det.
Idag tycker hon att det är ett av de klokaste beslut hon tagit.

Hon har växt både på längden och bredden senaste året efter att ha stått still i tillväxten under flera år tidigare.
Så nu firar vi som sagt med en riktigt snygg och god tårta.

I övrigt har vi tillbringat en del tid på gymmet idag som oxå firar 1 år. Jag tränade inget eftersom mitt knä hoppade ur led igår.
Men jag var med i en utlottning bland medlemmarna och vann en vacker orkidé.
Martin var med och tävlade i femkampen. Där var grenar såsom dra en bil, välta traktordäck, springa med bildäck uppför en kulle mm.
Han kämpade väl och kom fyra.

Imorgon ska jag linda knät hårt. Sen blir det både 50 min indoorwalking och direkt efter det 5 km på löpbandet.
Ida och jag tränar inför tjejmilen 2013. Nästa vecka planerar vi öka till 6 km.

/ Lotta

Söndag är en bra bloggdag. Veckorna busar på och jag har svårt att hinna med allt jag vill hinna med. Den senaste veckan har varit galet fullspäckad.
Jag har blivit enhetschef på mitt jobb och det i sin tur har, så klart, lett till en del nya arbetsuppgifter. Det är spännande, kul, utmanande OCH tidskrävande.

Utöver jobbet har jag haft som målsättning att hålla kontakten med familjen. Det har gått sisådär. Dom har fått stå ut med en trött men uppjagad Lotta varje kväll.

I fredags avslutades jobbveckan iallafall med curling tillsammans med arbetskamraterna och därefter åt vi en mycket god middag på restaurang FaroZon.
Det var trevligt och jag kom på vilken jäkla förmån det är att ha så många underbara människor runt mig dagligen som jag faktiskt har.
Det blev inte mindre trevligt heller med tanke på att mitt lag vann curlingen överlägset.

Helgen har gått åt till träning i vanlig ordning och några timmar hos tatueraren.

Min "Just breathe"-tatuering är äntligen klar.
Just breathe är ett internationellt uttryck som används i CF-kretsar. Många personer med CF eller deras närstående tatuerar in Just breathe som en hyllning till alla dessa hjältar och hjältinnor som kämpar för vartenda andetag.
Jag passade dessutom på att skaffa mig ett litet ankare, inte för att jag har seglat de sju haven utan som en symbol för hopp. Jag hoppas, hoppas, hoppas att rätt lungor snart kommer i Moas väg.

Moa är trött idag. Hon har haft intravenös antibiotika i över två veckor och kuren är fortfarande inte slut.
Hon inledde kuren med Meronem och Nebcina men fick byta Meronem mot Colimycin eftersom Meronemet inte gjorde någon skillnad alls. Det tar på hennes krafter, medicinerna är kraftfulla och gör henne tagen.

Idag har hon varit med sin pappa hos sin farmor. Farmor Eva kan konsten att göra så att Moa äter. Moa älskar hennes mat. Oftast är det lax eller kyckling. Idag var det lax och Moa hade ätit hur mycket som helst.
Kul tycker jag eftersom aptiten inte är så bra över lag.

Nu ska jag slänga ihop lite sallad till kvällens middag som blir kycklingklubbor med sallad.

Därefter blir det lite förberedelser inför morgondagens arbetspass innan jag med gott samvete kan slänga mig framför tv'n.

/ Lotta

Ps: Grattis till min fina systerdotter Julia som fyllde 17 år i förrgår, min andra fina systerdotter Elin som fyller 19 år idag och min goa Wendela som fyller ..... år idag. Puss på er!!!!!

http://www.minstoradag.org/Aktiviteter/Stora_Dagar/Aktuella_stora_dagar/Moas_resa_till_Rom/

Min Stora Dag är en stiftelse som arbetar för att uppfylla svårt sjuka barns drömmar.
De hittar på massor av olika grupparrangemang och aktiviteter.

Moa har tex, tack vare Min Stora Dag, fått flyga luftballong, gå på konsert med Eric Saade, titta på musikalen Mama Mia, gått på bio mm.

Utöver dessa gruppaktiviteter så väljs det årligen ut ett antal barn som får möjlighet att genomföra och uppleva sin alldeles speciella drömdag.

Man kan själv inte ansöka om att få uppleva sin stora dag utan det är personal från våra Barnsjukhus runt om i landet som ser vilka barn som är i störst " behov" av lite extra uppmuntran.

Jag tycker det är en fantastisk stiftelse. Och de gör en otrolig skillnad med sitt arbete. När Moa var inlagd under hela sitt påsklov så muntrade Min Stora Dag upp med ett rejält påskägg.

Moa har haft äran att få sin önskedröm uppfylld och det är vi oerhört tacksamma för. Jag ska plocka fram lite bilder och skriva om det lite senare.

Igår fick jag ett trevligt samtal från en kvinna på barnsjukhuset i Lund. Hon hade fått biljetter via Min Stora Dag. Så nu ville hon erbjuda Moa att få gå och se en show med Peter Jöback eller Evita på Malmö Opera.
Moa blev jätteglad och valde Evita.

Kika gärna in på Min Stora Dags hemsida.

Www.minstoradag.org

Idag ska Moa och jag till Csk. Det blir sjukgymnastik och läkarbesök. Utvärdering av hur den senaste och pågående antibiotikakuren har fungerat.
Håll tummarna.

/ Lotta

En liten uppdatering kan väl passa kanske.
Söndag idag.
Vi har haft kalas för Vilmer i dagarna tre. Finalen var barnkalaset igår. Ville hade valt att bjuda sina bästisar från dagis.
Otroligt hur mycket även en liten flock huliganer kan låta....

Mamman till en av de små huliganerna är Monica. Min gamla klassis :)
Vi passade på att ta en kaffe och ta igen vad som hänt sedan sist (det är typ 15-18 år sen vi umgicks....) Mycket trevligt var det!! Det gör vi om snart.

Lite träning har jag oxå hunnit med o helgen.
Morgonpass med indoorwalking både igår och idag. Det är ett fantastiskt sätt att starta dagen på.

Ida och jag har kollat film. Hon valde en sorglig film. Sorglig men bra. Så där lite tonårsaktig men det passar ju oss fint. "Jag saknar dig" heter filmen.

Moa startade sin intravenösa antibiotikakur i torsdag. Hon slapp bli inlagd denna gången. På torsdag ska vi till sjukhuset och träffa doktorn. Troligen ska det planeras en inläggning då.
Idag har hon varit med sin pappa över dagen.

Nu sitter jag och slappar i soffan. Pojkarna bastar och tjejerna är på ovanvåningen.

Bjuder på en bild av en lite kille som blev påkommen när han lekte med målarfärger på toaletten.

/ Lotta

Ps: var rädd om det du har!

Idag fyller vår älskade Vilmer år.
Tänk vad fort tiden går och samtidigt känns det som att han funnits hos oss alltid. Konstig känsla det där.

När jag väntade Ville var livet lite som en berg- och dalbana. Upp och ner och hit och dit.
Vattnet gick redan i vecka 26 dvs 14 veckor för tidigt. Det var inte precis vad jag hade tänkt mig.
Jag hamnade på sjukhuset i Lund och tvingades till två veckors sängliggande där. Efter det kom jag till Kristianstad och fick tillbringa ytterligare 6 veckor på rygg i sängen.

Det var en dryg tid.

Moa opererades under tiden och fick sin andra Poth-à-cart. Hon bodde mer eller mindre hos sin pappa på heltid under dessa månader. Jag saknade henne.

Till sist, 6 veckor, innan beräknad födelsedatum så blev jag igångsatt.

Så på kvällen den 27/9 2007 föddes han. Min lille prins.
Stor var han inte. Han vägde 2360 gram och var 42 cm kort. Men han var den vackraste lille gosse jag någonsin sett.

Nu är han 5 år. Liten ibland och stor ibland. Har aldrig varit sjuk mer än en och annan förkylning och sånt som hör till. Fortfarande den vackraste lille gosse jag någonsin sett.

Ibland slår det mig hur otroligt olika det kan vara.

När Moa var 5 hade hon haft otaliga lunginflammationer, hon hade sövts och opererats, hon hade vant sig vid nålstick och sjukhuspersonal. Det bästa hon visste var när vi fick sova på sjukhuset för då visste hon att hon fick Piggelin. När Moa var 5 var hon väl inkörd i rutiner såsom inhalationer och andningsgymnastik minst två gånger om dagen. Hon kunde svälja medicinkapslar och tabletter hela. Hon var tapper och tålmodig redan då.

Jag känner en oerhörd tacksamhet för mina barn. Alla mina barn! Jag har berikats med två egna och dessutom fått två bonusbarn. Det är lycka och kärlek. Vad mer kan jag begära?

En önskan skulle förstås vara att Moa får komma hem idag. Hon är med Martin på sjukhuset och startar en kur med intravenös antibiotika. Vi vet fortfarande inte om hon får komma hem på permission idag eller om hon måste stanna. Hoppas på att hon får vara hemma Ikväll i alla fall så hon får fira sin lillebror.

/ Lotta