Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande.

Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det hela taget är mycket lättare än hur vi hade det innan. Även om hon fortfarande har övningar att göra, mediciner att ta, återbesök på sjukhus, blodprovtagningar mm så är det en enkel match.
Den stora skillnaden för mig är att den konstanta oro jag burit inom mig i 15 år sakta men säkert börjar lösas upp. Helt plötslig vågar jag tänka och planera framåt. Jag vågar planera saker för mig själv. Tidigare har det varit svårt eftersom jag hela tiden fått vara beredd på att hon skulle bli sämre. Nu blickar jag framåt med ett annat lugn. Det är oxå befriande.

I veckan som gick kom Moas pappa hem från sitt äventyr. Då han gjort ett pilgrimsvandring från Lund till Jerusalem. Efter 5 och en halv månad fick Moa och han träffas igen. Det var ett känslosamt möte för dom så klart. Han har gjort sin resa och Moa har gjort en minst lika häftig resa.

Igår fick jag ett mail som gjorde mig glad (se bild) Jag har blivit registrerad som givare i Tobias Registret. Det innebär att jag finns med som en tänkbar benmärgs/stamcellsdonator. Det är viktigt för mig. Det känns som mitt sätt att ge tillbaka för det vår familj har fått i och med Moas dubbla lungtransplantation. Jag hoppas innerligt att det kommer en dag då just mina stamceller eller min benmärg kan komma till nytta för någon mer än mig själv.

Lördag idag. Martin och jag har redan hunnit med en sväng på gymmet. Jag körde knäböj, marklyft, axelpress och armar. Kände mig inte helt i form och blev sur på mig själv för att det inte gick som jag ville. Måste träna på att minska mitt självdömande när det kommer till träning.

Om en stund blir det lunch och sen packar vi in Moa och Ville i bilen och kör på utflykt.


/ Lotta