Direktlänk till inlägg 19 mars 2013
Det blev inte precis som vi hade tänkt oss idag. Det blir ju oftast inte det. Ingen katastrof men det har varit en omtumlande dag.
Moas bronkoskopi sköts upp och sköts upp och sköts upp.
Inte förrän 14.30 kom hon iväg. Då sprang en hungrig jag till cafeterian och tryckte två pannkakor. Hade ju liksom sympatifastat med Moa hela dagen.
Moa kom åter till avdelningen ca 16.00 Trött och sliten.
Sängläge och fortsatt fasta för henne till 18.00
Doktorn flaggade för att hon troligen skulle behöva vara kvar på avdelningen över natten. Detta gillade Moa inte. Både hon och jag hade sett fram emot en mysig avslutning av dagen på hotellet.
Jaja, jag kopplade på acceptansen och tog en rask promenad i iskall kyla tillbaka till hotellet för att packa våra saker. Ringde hem för ett stöttande välbehövligt samtal med Martin (tack för att du finns).
Moa åkte på röntgen under tiden och doktorn beslutade att hon måste vara kvar över natten för observation.
Hon hade fått en liten tempökning som dom vill ha koll på och hennes
blodtryck var lågt.
Under tiden jag packade sakerna på hotellrummet så ringer en sköterska från avdelningen mig. Hon vill bara meddela att det räcker att jag kommer med Moas insulin men att jag sen inte kunde stanna med Moa.
- Jaha, så tycker du men så tänker inte jag. Givetvis tänker jag vara där Moa är. Moa är orolig och ledsen.
Sköterskan förklarar vänligt men bestämt att jag inte kan vara här på natten.
Ojojoj, jag är bra på känsloreglering men även jag har mina gränser.
- menar du att jag inte får vara hos min dotter när hon måste stanna för observation på avdelning och hon är både ledsen och orolig?
- ....
- då kan jag tala om för dig att hon är 15 dvs fortfarande ett barn. Även om detta inte är en barnavdelning så förväntar jag mig att ni samarbetar med mig. Jag kräver ingen säng. Inget besvär för min del. Men en stol att sitta på bredvid Moa räknar jag med.
- jag ska prata med mina kollegor...
- det får du göra som du vill, vi ses om en stund.
Jag vill inte vara besvärlig, jag vill inte vara otrevlig men hindra mig för fan inte från att vara mamma.
Så nu sitter jag här. Moa vilar. Trött efter dagens äventyr. Hoppas hoppas att provsvaren är bra. Hoppas hoppas att tempen inte ökar mer. Hoppas hoppas att det inte är någon avstötning eller annat skit.
/ Lotta
Ps: inget ont om personalen här. Dom är fantastiska. Alla!
Men lite bristande rutiner kring hur man gör när barn är patienter vill jag nog påstå att dom har.
Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...
Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...
Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...
Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | 30 |
31 | |||
|