Direktlänk till inlägg 19 mars 2013

Back to were it all began....

Av Lotta - 19 mars 2013 07:05

Ja, imorse checkade vi in på transplantationscentrum igen.

Vi fick samma rum som när vi kom hit den där speciella kvällen för tre månader sedan. Det väcker minnen att sitta här.

Jag minns stressen när vi kom hit, allt var så bråttom, blodprover, kontroller, dusch, ombyte, nålsättning....

Jag minns att jag i mitt huvud hela tiden hade en tanke om att lungorna kommer inte passa, vi kommer få åka hem i oförrättat ärende.

Jag minns också Moas sprudlande positivitet. - Äntligen händer det mamma! Tänk att dom har nya lungor till mig!
Jag log och tänkte - nej en sådan tur kan vi inte ha.

Jag minns hur världens lugnaste uska Calle följde oss till operation. Jag minns vägen över glasbron och hur jag tänkte - jag vill inte, ni får inte, tänk om jag har överdrivit allt, tänk om hon inte är sjuk egentligen, tänk om jag inbillat mig allt, tänk om hon inte vaknar igen. Gud hjälp mig.

Jag minns hur jag fick ikläda mig min bestämdaste sjuksköterskestämma för att få följa med hela vägen in på operationssalen eftersom narkospersonalen inte tyckte att jag behövdes där.

Jag minns hur svårt det var att släppa taget om Moas hand när dom väl sövt henne och hur jag upplevde rädsla och sorg på ett sätt som kändes i precis hela kroppen.

Jag minns Calle som tog mig tillbaka till avdelningen. Calle som inte låtsades att han visste vad jag gick igenom men som förmedlade en otrolig empati och trygghet. Calle som följde mig ner till andaktsrummet bara för att upptäcka att det var låst. Calle som bjöd på kaffe och pepparkaka.

Jag minns de många, långa timmarna i just detta rummet. Jag minns stödet jag kände från alla er som fanns med oss i tanken. Jag minns Martins lugnande röst i telefonluren.

Jag minns att jag slumrade framåt småtimmarna och drömde att lungorna inte passade.
Jag minns att kirurgen ringde och sa - allt har gått bra.

Jag minns att jag grät av lättnad.

Tre månader sedan. Det känns som en evighet, det känns som ingen tid alls.

Idag sövs Moa för ett rutiningrepp, en bronkoskopi för att se att allt ser ut som det ska.
Vi har bestigit berg innan, detta är bara en liten kulle. Lite oro i magen, den finns där, den får vara där.

Idag känner jag extra stor tacksamhet till donatorn. Hoppas du ser, från var du nu är, vad du har gjort för Moa. Hoppas dina nära och kära har en liten känsla av hur du bidragit till livet genom ditt val på det vackraste möjliga sätt.

/ Lotta

 
 
Ingen bild

Delicia

19 mars 2013 07:08

Kärlek & ljus

 
Ingen bild

Linda

19 mars 2013 07:20

Håller alla tummar på allt ser bra ut för Moa idag. Blir tårögd när man läser Lotta. Ni har gott igenom en otrolig resa.
En verklig bergochdalbana. De enda vi utomstående har kunnat göra är att stötta och tänka på er. Moa är en kämpe ger inte upp i första taget <3 Ha en bra dag kramar från mig

Lotta

19 mars 2013 07:42

Tack. Ha en bra dag du oxå Linda.
Kram.

 
Ingen bild

Sanne

19 mars 2013 10:57

Sååå härligt!!!! Kramiz

Lotta

19 mars 2013 11:18

Kram!!
Lycka till med handen idag!

 
Lena

Lena

19 mars 2013 18:05

Dina känslor förstår jag fullt ut och det är så att det stockar sig i halsen av glädje för er när jag läser detta. kramar till er båda.

http://metrobloggen.se/lifeliving

Lotta

19 mars 2013 18:41

Kram.

 
Carola

Carola

19 mars 2013 19:40

Halloj

jag minns den natten också. Kom hem från ett julbord med jobbet, kollade FB. Blev både glad och rädd över det jag läste då. Tankarna var hos er hela natten. Direkt på morgonen kollade FB igen och blev glad över att det gått bra. Hela dagen kollade jag dina uppdateringar.
Många Kramar till er alla.

http://comscrapohandel.blogspot.com

Lotta

19 mars 2013 20:05

Tack för all omtanke.
Kram.

 
Ingen bild

Martina

19 mars 2013 20:36

Kram till er <3 Vilken resa <3

Lotta

19 mars 2013 21:52

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lotta - 17 augusti 2013 11:39


Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Av Lotta - 17 juni 2013 10:45

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Av Lotta - 25 maj 2013 18:09

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Av Lotta - 4 maj 2013 12:17

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Av Lotta - 23 april 2013 21:20

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...

Presentation


Lotta, 37 år. Ssk och terapeut. Gift. 4 barn varav ett som har Cystisk Fibros.
Mitt liv, min kamp.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Gästbok

Omröstning

Har du tagit ställning i frågan om organdonation?
 Japp! Jag har tagit ställning OCH registrerat mitt svar på Donationsregistret.
 Jag har tagit ställning men inte registrerat det någonstans... ännu
 Jag har tagit ställning och bestämt mig för att inte dela med mig av mina organ när jag dör
 Jag ska klicka mig vidare till Donationsregistret för att ta ställning NU!!

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards