Ja, rubriken beskriver min sinnesstämning väl. Jag är så fruktansvärt uttråkad. Känns som vi befinner oss i ett segt vakuum i väntan på att få komma hem.

De tidigare veckorna här har rusat förbi men sedan vi fick veta att det planerades utskrivning på lördag så går allt i slow motion.

Nej, inte klaga. Allt har sin tid. Nu ska Moa se till att käka upp sen blir det en omgång Wii. Vi spelade det igår. Tiden sprang ifrån oss, hoppas den gör det idag oxå.

Nån gång ikväll ska det sättas nål i Moas porth-a-cath. Det är förberedelse inför bronkoskopin imorgonbitti.

/ Lotta