Nej, av förklarliga skäl är det inte längre samma flöde på blogginläggen. Jag har börjat jobba denna veckan och tiden/orken räcker inte riktigt till. Det är skönt att livet börjar anta sin vanliga form med struktur och rutiner som känns igen.

Moa har blivit förkyld i veckan och det gjorde mig lite orolig. Men eftersom hon inte har feber och hennes spirometrivärde går uppåt så vågar vi nog andas ut.

Igårkväll hostade hon några gånger sedan hon hade gått och lagt sig och genast kom de oroande tankarna till mig: nu kommer hon bli dålig, det var för bra för att vara sant osv.
Jag tror att det kommer dröja länge innan jag kan känna mig trygg med att hon faktiskt har ett par välfungerande lungor i kroppen.

Idag var en reporter från vår lokaltidning Norra Skåne här och intervjuade Moa och imorgon kommer man från Hemmets Veckotidning och vill göra ett reportage. Det känns kul för Moas skull men framför allt viktigt att sprida budskapet om organdonation.

Nu i veckan har jag fått flera mail från personer som på ett eller annat sätt blivit berörda av tv-inslaget som gjordes. Jag kommer att svara er som skrivit inom det snaraste. Er respons är viktig för mig. Tack!

Idag, på Facebook, såg jag en statusuppdatering som gjorde mig varm ända in i hjärtat. Det var en vän från förr som fyller år idag. Hon skrev på sin sida att det hon önskade sig av sina Facebookvänner var att de tittade på klippet om Moa på Sydnytt och därefter gick in på donationsregistret och registrerade sin önskan gällande donationer. Det var en fin sak att göra tycker jag.
Tusen tack Piiha-Lotta och stort grattis på födelsedagen!

Vi behöver alla hjälpas åt att sprida budskapet. Idag har jag "värvat" minst en donator och det gör mig glad.

Nu är det dags att sova!