Moa har bett mig fråga er läsare som transplanterats eller av annan anledning haft dränage efter operation.
Hon undrar hur det känns när man drar dem?
Moa har tre slangar ca 1 cm i diameter styck. Dessa går in i bröstkorgen. Förhoppningsvis ska de dras imorgon och Moa är då klart orolig för hur det kommer kännas.

/ Lotta

Provar igen att lägga upp bilden.

Moa har verkligen piggat på sig idag. Hon börjar likna sig själv. Det är underbart att se.

Hon specialbeställde lunch och fick ärtsoppa som hon var riktigt sugen på. Så nu har hon ätit oxå!

Dränagen är kvar men dras alldeles troligen imorgon. Det kommer göra stor skillnad både vad gäller rörelseförmåga och förmåga att djupandas.

Martin och barnen har varit här idag. Det livar upp och känns gott. Ida har varit mycket med Moa och jag har kunnat vila och vara med dom andra.

Just nu tittar vi på Svenska hjältar. Tårarna rinner. Tänk vad många hjältar det finns. Personer som osjälviskt ger av sig själva på ett eller annat sätt för att hjälpa någon annan. Tänk på de som de väljer att donera. De är verkliga hjältar.

Jag tänker mycket på Moas donator och dennes närstående, flera gånger om dagen är dom med mig i tanken. Jag känner en stor tacksamhet och jag hoppas att jag någon gång, i livet eller efter, får möjlighet att ge något tillbaka till någon verkligt behövande.

/ Lotta

Ps: dagens bild. Moa kollar tv, Ida slappar i sängen och Ville ligger under stolen (två minuter senare så sov han som en stock)

Det har varit en bra dag idag.
Moa har börjat gymnastisera vid sängkanten, har haft något mindre ont och varit lite mer vaken.

Men det absolut bästa med dagen var att Martin, Ida, Joel och Vilmer kom hit.

Det var helt underbart att träffa dom igen. Vi umgicks en stund här på rummet tills Moa blev trött. Sedan åkte dom in till city för att kolla affärer.
Upptäckte dock att Göteborg, så här några få dagar innan julafton, inte är direkt folktomt.....

När dom kom åter till Johannes Villan (anhörigboendet) så åt jag middag med dom. Pizza. Det är det första varma målet mat jag ätit sedan i lördagsmiddag. Behöver jag säga att det smakade bra?

Efter maten umgicks vi, lekte och spelade pingis. Sedan hälsade vi alla på Moa igen.

På kvällen hade hon och Ida en stund för sig själva. Moa uppskattade det mycket (tror hon var glad att slippa sin gamla mamma en stund).

Ida hade med sig en fin present från ett par goda vänner till henne, Rebecca och Helena. Det var en låda med 100 vikta papperssvanar.

Flickorna hade lagt 4 timmar (!) på att göra dessa för att ge Moa lycka och välgång. Det berörde mig mycket.

Jag vet inte om ni läser bloggen tjejer men annars får Ida visa er detta.
Tusen tack för er omtanke. Det värmer innerligt. Kram på er!!

/ Lotta

Klockan är mycket. För mycket.

Moa sover i sin fåtölj. Dagen har varit överlag bra. Hon orkar mer och mer även om hon fortfarande är väldigt tagen.

Hon har inte kunnat börja äta ännu men får sondmat så det löser sig. Känns värdefullt att hon har sin PEG i magen som hon kan få mat i, då slipper vi tjatet.

Imorgon, äntligen, kommer Martin och barnen hit. Ska bli så otroligt skönt att få träffa dom. Saknar dom så mycket.

Nu ska jag oxå sova.

/ Lotta

Rebecca (Moas pappas sambo) kom till oss igår. Det är mycket uppskattat av både Moa och mig. Just nu sitter hon hos Moa.
Jag äter frukost i lugn och ro i matsalen, skönt att inte behöva känna mig stressad in till Moa igen.

Natten har varit tuff för Moa. Lungorna funkar toppen men det är svårt för henne att hänga med i omställningen. Hon har en stor oro för att det inte ska bli bra, hon vågar inte lita på att hon faktiskt kan andas, hon är rädd att lungorna ska sluta fungera, hon är ledsen.

Inatt har en alldeles underbar sköterska jobbat. Både Moa och jag kände stort förtroende för henne. Hon var lugn, trygg och lyssnade på Moa. Hon har suttit mycket inne hos oss inatt. Moa har inte vågat ligga ner i sin säng och sova så hon har tillbringat natten i en fåtölj.

Idag blir det röntgen av lungorna. Kanske kanske kommer man kunna dra bort dränen som hon har. Tre tjocka slangar som går in i bröstkorgen. När hon blir av med dom så kommer hon troligen känna det lite lättare med andningen.

Vi tar en stund i taget, ett steg på vägen.

Tack igen för alla hälsningar och all omtanke vi får. Det värmer så gott.

På bilden idag: några jag saknar och älskar massor!!!!!

/ Lotta

Det var ju typiskt att bilden inte laddades upp just nu. Försöker igen.
Denna bild tillhör föregående inlägg!!

Idag har Moa fått lämna intensivvårdsavdelningen och är nu i ett lugnt tyst enkelrum på transplantationscentrum. (Man får ha telefonen igång och här finns en kaffemaskin så jag är nöjd).

Hon sover just nu.
Hon har varit så otroligt tapper och tålmodig. Hon kämpar på hela tiden och det ger resultat. Positiva resultat.

Lungröntgen idag visade lite ödem i lungorna, det är vanligt. Ska börja andas mot motstånd idag för att få bukt med detta. Hon ska även få lite mer mediciner för att sänka immunförsvaret så att hon och lungorna kan bli vänner (som doktorn uttryckte det).

Hon har ätit glass (2 teskedar men ändå).
Hon går till och från toaletten med hjälp.

Man har plockat bort en del av alla slangar men där är mycket kvar.

Hon orkade sitta på sängkanten några minuter och då passade jag på att ta dagens bild. Så här ser hon ut 2 dagar efter en dubbelsidig lungtransplantation. Håll med om att hon är en kämpe!!!

/ Lotta