Direktlänk till inlägg 30 december 2012
Oj vad tiden går fort. 14 dagar sedan lungorna kom på plats. 14 dagar sedan jag satt på TIVA och förundrades över hur tyst hon var när respiratorn hjälpte henne att andas.
Tiden rusar förbi. Går allt enl. plan så kanske vi får åka hem om 14 dagar. Det hade varit skönt.
Idag har vi redan hunnit käka frukost, Moa har tagit alla sina mediciner, hon har inhalerat och andats i Cpapen. Vi har varit i träningsrummet och kört benpasset, andningsträningen och alla övningarna för överkroppen.
Därefter jagade jag Moa runt avdelningen här. Det syftar till att hon ska bli ordentligt andfådd, det är riktigt nyttigt för de nya lungorna.
Senare idag blir det trappträning.
Igår togs hälften av agrafferna och alla såren lades om. De läker väldigt fint. Det kliar som tusan säger Moa men det är ett bra tecken på att det läker.
Idag ska vi fråga doktorn hur länge Moa ska fortsätta inhalera. Hon har ju inte inhalerat luftrörsvidgande mediciner sedan dagen innan julafton men inhalerar fortfarande natriumklorid.
Det känns märkligt att tänka att Moa inte ska inhalera mer med tiden. Det har hon gjort minst två gånger varje dag sedan hon var 6 månader gammal. Snacka om att bryta invanda mönster.
Ja, hon gör verkligen framsteg min lilla tjej. Hon och hennes nya lungor börjar vänja sig vid varandra och bli vänner. Det är härligt!
Nej, nu ska vi fixa fram mellanmål. Det kanske jag inte skrivit om men Moa har ju fått tillbaka sin aptit med råge!! Hon mår inte illa längre, maten smakar och hon känner sig sugen på mat. Det är helt otroligt!!! Hon har faktiskt aldrig haft någon direkt aptit så jag känner knappt igen henne.
Var rädda om er!
/ Lotta
Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...
Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...
Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...
Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|