Vi har haft en riktigt bra dag idag. Men nu ikväll blev det jobbigt för Moa.

Vi hade precis gått till träningsrummet för att köra ett pass när Moa fick väldigt svårt att andas. Det blev mycket obehagligt för henne så klart. Och för mig.

Snabbt kommer tankar om att det gått för bra för att vara sant, tankar om att det inte kan vara hållbart.

Vi tog oss tillbaka till rummet och sjuksköterskan ringde doktorn. Akutremiss till lungröntgen.
I väntan på röntgen inhalerade Moa och besvären släppte lite men inte helt.

Ner på röntgen och det gick bra.
Medan vi väntade på röntgensvaren så förbättrades Moas mående mer och mer och efter en stund var allt som innan.

Svaren på röntgen sa att allt är som det ska i lungorna. Denna röntgen var till och med bättre än den förra dom tog för några dagar sedan.

Pust, vi kan andas ut.

Ikväll tittar vi på Avatar och jag längtar hem till Martin.

Moa har fått två enheter blod eftersom hennes värde varit lite lågt efter operationen. Så imorgon lär hon vara ännu piggare än idag. Hur ska jag orka med henne....

/ Lotta

 

Lena

30 december 2012 22:23

Hej lotta och Moa hoppas ni har en mys kväll , på sjukan och hoppas ni får se mycket fina raketer från . In sidan på sjukan stor kram till Moa som skämppar med att få komma hem :)

kram kram Lena

http://isabellemariell.blogg.se

Lotta

30 december 2012 22:55

Tack. Vi kommer att få en fin nyår, det är jag säker på. Önskar dig detsamma.
Kram.

 

Tina

31 december 2012 12:32

När Michaela väntade på sina lungor hade jag mycket kontakt med en tjej som då nyligen genomgått en dubbel lungtransplantation..
Hon var flera gånger med om samma sak och det var inte något fysiskt fel i kroppen..
Däremot kom hjärnspökena helt utan förvarning.. Utan att hon ville det tvivlade det undermedvetna på att de nya lungorna skulle fungera...
Jag tror att det är ganska vanligt och det ger sig med tiden...
Hälsa Moa och jag önskar er många goda nya år...
Kramar från ÄnglaMelas mamma

Lotta

31 december 2012 20:58

Ja, hjärnspöke låter som en trolig anledning. Tack för att du delar med dig.
Jag är så ledsen för att Michaela inte fick uppleva allt det positiva som Moa får vara med om nu. Och jag är så otroligt ledsen för att du inte får uppleva det jag upplever som mamma till Moa.
Jag kan inte förstå hur du har det men jag får panik bara av att försöka sätta mig in i din situation. Att förlora sitt barn måste vara det absolut värsta.

Jag önskar dig ett gott nytt år.
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu i dagarna fyllde Moas lungor 8 månader. Det fick mig att reflektera lite extra. 8 månader är ca 240 dagar. Det är både en lång tid och ingen tid alls. Jag kom att tänka på vad Moas nya lungor gett henne, mig, familjen, alla nära och kära. ...

Det har, som ni kanske märkt, inte blivit mycket av mitt bloggande den senaste tiden. Det har sina naturliga orsaker. Bloggen har fungerat som ett redskap med många funktioner. Bland annat har den varit värdefull för att sprida information till nära...

Sitter på barnakuten i Kristianstad. Med Vilmer. Det har aldrig hänt innan. Jag har varit här otaliga gånger genom åren med Moa men aldrig med Ville. Faktum är att Ville aldrig varit sjuk så att vi behövt uppsöka sjukhus eller vårdcentral ens. ...

Våren är kommen till Skåne. Det är så skönt. Jag njuter av att kunna dricka morgonkaffet på altanen i solen. Ungarna springer ut utan att behöva pälsa på sig en massa. Befriande. Moa mår bra. Vi vänjer oss mer och mer vi det nya livet som på det ...

Ja.... kan ni gissa vad den gemensamma nämnaren till bildcollaget???? Japp, gluten är svaret. Moas doktor från Göteborg ringde henne idag. Hon meddelade att Moa får börja prova äta mat med gluten. Hon ska vara lite försiktig men får prova si...